måndag 30 november 2015

Måndag

Kära dagbok,

Imorse vakade jag av att jag hade ont i båda höfterna. Ah, tänkte jag och lade mig på ryggen. Tror det tog en hel minut innan hjärtat slog dunderfort och jag trodde jag skulle må illa. Toppen! Upp och hoppa... eller ja... ner med benen på golvet och sedan fösa upp mig själv med hjälp av armarna. Ingen Aragog i köket idag så frukosten blev lugn och fin.

När jag ska sminka mig blir jag alltid lika förvånad, och så även denna morgon, när jag inser att jag inte alls kommer fram mellan toaletten och handfatet för att komma nära spegeln. Det är inte ens värt att försöka. Och skulle jag trycka på skulle jag fastna. Så det är bara att köra på mascaran på avstånd och hoppas på det bästa (ska då tilläggas att jag har glasögon och inte ser ett jota utan). Ingen har dock sagt att jag har mascara på kinden eller ögonlocket, så jag borde pricka rätt bra ändå.

In i nya bilen, som sambon haft förra veckan. Därför måste jag inleda med att ställa in hur jag ska sitta. Ett halvårs projekt. Upp med stolen, fram med stolen, magen slår i ratten. Når knappt till gaspedalen. Måste sträcka hela benet och får ont i magen när jag ska koppla. Vill bryta ihop och gråta, men håller ihop mig. Hatar bilen. Fullkomligt hatar den, hela vägen till jobbet. Kommer till jobbet och inser att jag glömt kakan som jag skulle bjuda kollegorna på. Vill bryta ihop och gråta igen. Låter bli. Skickar en fruktansvärt ledsen smiley till sambon som lovar att komma förbi jobbet efter sin lunch med kakan. Mår lite bättre.

Tränar luciasånger med grannklassen. Tack Gud min närmaste kollega höll i det. Jag sjöng fel och kunde inte knäppa fingrarna i takt vid en av låtarna. Blev tvungen att stirra mig blint på min kollega för att knäppa i takt med henne. Tappade då bort mig i texten. Tur jag inte sjöng så högt.

Pust. Andra lektionen - matematik. Årets sämsta genomgång? Jag är förvånad att ingen avbröt mig och frågade vad sjutton jag höll på med.

Lunch. Hämta kakan. Äta kaka. Äta lite mer kaka.

Sista lektionen om ögat och synen. Tror jag fick ihop det. Hoppas jag inte pratade om örat bara. Men då borde någon ha sagt till. Faktiskt.

Hade de två sista samtalen idag. Det ena klockan tre som planerat. Vid fyra sitter jag och väntar på nästa samtal. Dubbelkollar mailen och inser att det är halv fem. Toppen. Äter lite mer kaka istället. Sista samtalet. Avslutar dagen med att äta lite kaka.

Nu är jag hemma och ska försöka klara mig till dagens slut. Med tanke på att mina enda planer är att lägga mig i soffan med fötterna högt, äta pepparkakor tills jag spyr och sen kravla mig till sängen och böka in mig bland mina fyrtiotvå kuddar - så ska jag nog klara av det. Eventuellt. Om det inte är något sorgligt på TV innan... då lär jag gråta en skvätt också. Kanske ser någon som tappar något eller något djur som behöver medicin. Sådana där brutala saker som gör att man behöver gråta tre liter innan man kan gå vidare med livet.

Tur jag bakade igår...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar